Kom tillbaka till Fukuoka igår eftermiddag… Inte en skymt av den tyfon som de har hotat med sen i torsdags!

Jag stannade en extra natt på hostellet i Yonabaru efter en fantastisk promenad efter kusten, på fredagen… Blev dryga 2,5 mil i slutändan och regnet kom inte förrän jag var cirka en minut från hostellet:) Bra timing!

Glad att jag åkte till den mindre turistiga östkusten faktiskt… Inte så tillfixat, kul att inspektera husen de bor i (det här är betongälskares Mekka!) och flera personer stannade mig på vägen för att ge tips om vackra platser… Att det var instruktioner att gå någonstans där det var vackert förstod jag, inte så mycket mer tyvärr;)

Hostellet var ju ganska tomt. Jag, ägaren i 30-årsåldern, Mikio en äldre alkoholiserad men mycket välvillig japansk man, en student från Kyoto University och tre väldigt tatuerade byggarbetare… Blev en kul fredagskväll med kanske lite väl mycket awamori (Okinawas sake) och nattbad i det extremt varma havet!

(De har verkligen svårt att acceptera det här med tjejer som gör saker själva… Inledningsvis trodde min nye beskyddare Mikio att de tre byggnadsarbetarna var maffia (tatueringar=maffia i Japan) och ville få bort mig från hostellet. Så var ju inte fallet visade det sig ganska snart, man kan tydligen va trevlig trots tatueringar…) ;)

Sista natten bodde jag i Naha på ett hostel ägt av en amerikan och jag tog den kvällen del av den andra sidan av livet i Okinawa… Den amerikanska!

Till hostellet hörde en liten bar med pool och dart så jag gick ner dit för att äta och kanske träffa lite folk. Baren fylldes snart… Av amerikanska navy-killar. Jag var i stort sett enda tjejen (igen) förutom de bakom baren.

Det har ju sedan andra världskriget funnits stora amerikanska militärbaser på Okinawa och ön är väldigt präglad av det… Temat i barerna i Naha var väldigt tydligt: Japanska tjejer jobbar i barerna, en förutsättning för att locka gäster, och på andra sidan baren är det 98% procent biffiga högljudda amerikanska killar. Mycket underligt samhälle!!!

Kan inte säga att jag gillar det… väldigt tydligt att det är den inhemska befolkningen som anpassat sig efter amerikanerna och inte tvärtom. Av de killar jag pratade med kunde ingen ett ord japanska och de flesta antog att Fukuoka var ett ställe i Sverige… De hade aldrig hört talas om ön Kyushu heller trots att den ligger närmast Okinawa. Känns som ett väldigt konstigt liv tycker jag!

Har varit en kul liten semester i alla fall men nu är det ganska skönt att vara hemma!:)