Nu har mina vänner åkt hem till Fukuoka och jag har checkat in på det lugnaste hostelet jag kunde hitta:) Skönt!

Det har varit riktigt kul faktiskt, men väldigt intensivt, inte minst eftersom jag hela tiden måste vara koncentrerad för att förstå vad som händer omkring mig… Lite häftigt är det i alla fall att jag bara på de här dagarna märker hur jag förstår mer och mer av vad som sägs… Första dagen var det ju jättesvårt att hänga med men nu har till och med mina klasskamrater börja tilltala mig på japanska (enklaste möjliga) och det går faktiskt att förstå ganska mycket:)

Jag hoppas på fint väder imorn för jag har i så fall, vad jag tror kan bli en ganska fantastisk utflykt planerad. Jag bestämde mig för ett hostel i 与那原町 (Yonabaru) öster om 那覇市 (Naha), som är den stora staden på Okinawa…

Att ta sig hit var förresten ett helt otroligt bra exempel på hur alien jag är här… Skulle ta bussen till Yonabaru, men visste inte vilken så jag gick in på bussterminalen för att fråga. På nått sätt slutade det hela med att jag hade alla kontorets anställda (drygt tio män och kvinnor i övre medelåldern) diskuterandes hur de skulle få mig att komma rätt. Ojojoj, ensam tjej med tveksamma kunskaper i japanska som dessutom inte verkar veta vilket hotell hon ska till… Jag försökte förklara att det var alldeles ypperligt med först direktbuss och sen en en liten promenad (10 min enligt dem, snarare 3 när man väl kom dit…) ”Daijōbu! Det är ok!” försäkrade jag dem till ingen nytta… Försökte också få dem att förstå att anledningen att jag inte kunde namnet på hostelet i huvudet var för att jag hade deras mail på telefonen (dessutom ville de ringa hostelet av nån anledning så jag tyckte det var bäst att hålla namnet hemligt), hade ju även adressen, som min väldigt smarta telefon kunde använda för att leda mig rätt… Omöjligt att gå vilse på 300m tyckte jag!
Tillslut hämtade de busschauffören som fick ta sig an mig, men de var uppenbart inte helt nöjda… Galna turister!!! Och jag som bara ville komma på rätt buss… Ja nu har de nått att prata om i veckan i alla fall!:)

Tillbaka till morgondagen: Cirka en mil härifrån finns en UNESCO World Heritage Site, Sefa-Utaki, som jag skulle vilja besöka. Vägen dit går utefter kusten så det borde ju vara gott om badmöjligheter också i Okinawas turkosa vatten… Håller alltså tummarna för att regnet håller sig borta även om väderleksrapporten säger annat… Vi får se vad det blir!

Här är i alla fall vad jag haft för mig sedan sist:

Annonser